Filmmediet är också konst, det får man inte glömma när man nu ändå avhandlar ämnet “konst”. Till en av de största filmskaparna genom tiderna hör Quentin Tarantino som är en stor konstnär. Han hade precis lika gärna kunnat måla tavlor men nu ägnar han sig åt film istället.

Han är detaljernas mästare. Genom sin regi lägger han tyngden på sådant som andra filmskapare kanske inte fäster så stor vikt vid. Som exempel kan man ta Inglorius Basterds och filmscenen en bit in i filmen när den tyske generalen stoppar sin pipa. Här jobbar Tarantino inte endast med filmstoryn, utan ljuset, närbilderna, ljudet och skådespeleriet. Han vet exakt vad han är ute efter och vad han vill uppnå. Arrogansen i smackandet, i de långsamma gesterna. Även färgerna i sceneriet är genomtänkta in i minsta detalj. Vackert som en tavla. Så är det alltid med Quentin Tarantinos filmer. Varenda filmsekvens, varje filmruta, är som en målning, fotokonst i dess allra mest slipade betydelse.

Han använder även musiken som effektskapare i sina filmer. Även detta genialiskt. Otidsenlig musik som fulländar dåtiden, rock n roll i andra världskrigets nazi-Tyskland.

Storheten är hans förmåga till detaljseende och hans minutiösa noggrannhet. Om man följt Quentin tarantino i hans filmskapande så ser man hur han blir allt mer konstnärlig i sitt uttryck – och allt mer slipad som regissör. Quentin Tarantino är ett geni.

En av de tidigaste filmerna, reservoir Dog´s eller De hänsynslösa, kom att anslå tonen för hans konstnärskap. Redan där såg man att Tarantino är detaljernas man. Därifrån har han utvecklats med några avsteg till mer filmunderhållande skapelser som From Dusk till Dawn – en klassiker i den lättare skräckgenren, snyggt, mycket musik men inte lika Tarantinsk´t som det som karaktäriserar hans konstnärskap. Han kan upplevas som relativt sparsmakad i dialogen och där skiljer sig From Dusk till Dawn som är mer högljudd i tonen.

Natural Born Killer´s är ett av hans mest fulländade verk. Som en rockvideo med handling. Genialskt.