Queer konst på frammarch

Hur ser samtiden egentligen på personer med könsöverskridande identitet?

Vi vill gärna framställa oss själva som inkluderande och förstående, ändå är det någonting som skaver när man läser statistiken där unga transpersoner, och andra med könsöverskridande identitet, är deprimerade och begår självmord i långt större utsträckning än andra. Att dessutom många av dem utsatts för misshandel eller andra former av övergrepp innebär att samtiden tyvärr inte är så tolerant som vi trott.

Som en frisk fläkt har nu Queer-kulturen slagit sig in i konstvärlden i stor stil. Utomlands har detta visat sig tydligast i den crowdfundade utställningen “Queermuseum” på konstskolan EAV i Rio De Janeiro. Här hemma har influenserna visat sig tydligast genom konstfacks utställningar under våren 2018.

Här återfanns bland annat installationerna i “Femme Almighty”. Ett examensarbete av konststudenten Gustav Gigi Sandin, som beskriver sig själv som en person med könsöverskridande identitet. Sandins konst är tänkt att väcka uppmärksamhet kring personer som inte passar in i de traditionella könsramarna.

Under Prideveckan fördes bland annat samtal om queer konst på Thielska galleriet under den passande rubriken “Queera kroppar”. Samtalet fördes som en fristående del av utställningen “Nakenteater” av Annica Karlsson Rixon där könsöverskridande kroppar visas upp i en fotoserie om 32 konstverk.

För den som ännu inte är övertygad om att queerperspektivet numer är en accepterad del, åtminstone av den moderna konstvärlden, finns ännu ett exempel i den senaste upplagan av Dokumenta, där man för första gången valt att bjuda in en transperson till sitt team av curatorer. Äran tillföll transaktivisten Paul Beatriz Precadio som vill berätta historien om alla de som inte ansetts passa in i samhällets könsroller.

Det queera perspektivet på konst och samtid berättar en historia som hittills varit undanträngd och som först nu kommer fram i dagen. Detta ger ett helt nytt perspektiv som så länge saknats i konstvärlden.