Synen på kvinnliga konstnärer

Hur är egentligen synen på kvinnliga konstnärer. Är vi verkligen kvar i en era där kvinnor inte anses kunna skapa konst av stort värde? Det deprimerande svaret tycks vara ja. En studie från England visar att när en man signerar ett konstverk så stiger detta i värde. Om konstverket i stället signeras av en kvinna sjunker värdet. Detta visar att vi, än idag, bedömer konst utifrån personen som tros ha skapat konsten, och inte utifrån konstverket självt.

Det har gjorts flera försök där man bytt ut manligt kodade namn mot kvinnligt kodade namn och upptäckt att saker anses sämre bara för att mottagaren tror att personen bakom är en kvinna. Liknande försök har även gjorts på arbetsplatser där män och kvinnor helt enkelt bytt e-postsignatur med varandra, och resultatet varit lika nedslående.

Detta visar hur långt vi har kvar innan manligt och kvinnligt anses vara jämställt, för just nu gör enbart signaturen att vi drar förutfattade meningar om personens kompetens. En hjälp på vägen är förstås att större institutioner leder vägen och väger prestation mot prestation utan hänsyn till om skaparen är man eller kvinna. En studie av inköpen på prestigfyllda Tate Gallery i England visar att så tyvärr inte är fallet. Med olika trick försöker man undvika att sälja konst från kvinnor, ofta genom att ställa upp närmast omöjliga krav för kvinnliga konstnärer. Utan att kräva motsvarande av deras manliga kollegor. Att kvinnor utgör 74 % av alla konststuderande tycks inte ha någon betydelse och den som är intresserad av att läsa mer om ämnet kan göra en enkel sökning via google. Bland annat finns en utmärkt artikel i The Guardian med titeln “Are female artists worth collecting?”. Där den intresserade kan läsa mer om hur kvinnliga konstnärer diskrimineras av museer och gallerier trots att dessa påstår sig vara för jämlikhet.

Leave a Reply